blekta ränder?

Natt igen... Borde försöka sova, men kommer inte ifrån den gnagande oron i magen. Vill bara att det ska bli måndag så att jag kan ringa försäkringskassan och försöka få lite koll på läget!

I och med att jag skaffade hund så försatte jag mig i en helt ny situation - nämligen en där jag inte bara har ansvar för mig själv längre. Det är lite skrämmande, för plötsligt har jag ingen snabb utväg om saker och ting inte skulle gå som jag vill. Jag ska förklara hur jag menar... Innan så förstod jag aldrig vad folk menade när de gnällde om sina problem med försäkringskassan och olika myndigheter. Kommer ihåg en tjej i min terapigrupp för flera år sedan, som mådde så dåligt och var i så stort behov av en sjukskrivning. Hon var så ledsen för att försäkringskassan inte beviljade henne det, fast jag fattade aldrig vad som var problemet.. - det var väl bara att ta en överdos så kunde de ju bedöma hennes arbetsförmåga bäst de ville, när hon var inlagd med LPT?
Ja, så resonerade jag då. Men nu kan jag inte bara fly längre, nu måste jag stanna och kämpa.

Ibland så tror jag att jag använder Isis som något slags "säkerhetsbeteende". Tvånget att skada sig kan vara så starkt och känslan av misslyckande när man låter bli svår. Man borde förstås känna tvärtom, att det är ett "lyckande" att stå emot, men så har jag faktiskt aldrig känt. I stället säger jag att jag inte "kan" skada mig nu när jag måste ta hand om henne, för att slippa erkänna för mig själv att jag kanske faktiskt inte vill längre, att det känns..fel?

Att bli "frisk" är ett trauma i sig. Att förlora det som varit ens identitet under så många år och stå helt naken utan skydd. Jag är nog så gott som frisk från mitt självskadebeteende, min depression och panikångest. Jag mår för det mesta bra. Men jag har fortfande aspergers, och den problematiken som det för med sig kommer jag alltid att leva med. Så jag har inte längre någon plats på psyk, men klarar heller inte av en plats "ute i samhället". Jag mår bra så länge jag får leva ostört i min värld och pyssla med det jag tycker om. Och nu känns den världen hotad.

Nu är detta nog bara katastroftankar, och jag har ju LSS och aktivitetsersättningen säkrad för minst ett och ett halvt år till, men är bara så rädd att jag inte ska kunna fortsätta med ridningen och att det ska bli krångel med den nya lägenheten. Kanske små problem när man vet hur försäkringskassan behandlar många andra, men för mig är det livsviktigt. Det är ju lite kul med aspergers, så länge jag får ha saker och ting precis på mitt sätt (och så är det nu) så fungerar jag riktigt bra, men mista lilla rubbning så rasar ALLT.



Kommentarer
Postat av: Katten

Tycker inte att du ska känna att ditt problem med FK är litet, Sofia! Det handlar ju om huruvida du kan flytta eller inte, och om du inte kan det så krånglar det ju till allting väldigt mycket! Men samtidigt måste måste måste du försöka att inte oroa dig så mycket, Bästis! Jag vet hur jäkla svårt det är, eftersom jag själv sitter i samma båt. Men jag försöker att tänka att jag har gjort allt vad jag kan för idag. Imorgon tar jag nya tag. Förstår du hur jag menar? Om jag inte kan göra mer imorgon heller så tänker jag likadant om den dagen.



Du skriver verkligen intressant, endel saker tänker jag inte ens själv på fast vi har samma diagnos. Som t.ex. om allting är som jag vill att det ska vara, så fungerar allting. Men så fort någonting ändras till det sämre så rämnar allting.



Om Isis är ett säkerhetsbeteende så tycker jag att hon ska få fortsätta vara det. Alla människor har säkerhetsbeteenden. Så känn inte att det är något fel med det, utan se det som en trygghet och tillgång. Att ha något som hindrar en från att skada sig borde alla ha! Jag är glad att du har hittat dina trygga punkter, som t.ex. Isis och Joar! Jag måtte hitta mina snart också, innan det går för långt! Men om man ska tro Eva-Lena (Evy på SW) så kommer ju "mannen i mitt liv" snart! ;-P



Nu måste jag fortsätta städa, ser du! Det är stökigt på Fröknegårdsvägen!!



ILYSM!

2010-01-10 @ 16:15:56
URL: http://trolsk.blogg.se/
Postat av: Cornelia

Jag kan bli frustrerad när jag kommer på att jag faktiskt inte kan backa tillbaka längre. Har alltid tänkt att jag kan välja att gå tillbaka till destruktiviteten och allt om det skulle bli för jobbigt med det "riktiga" livet. Men det kan jag ju inte, jag har för mycket att förlora. Likaså är det ju för dig, du har Isis och det skulle aldrig funka att backa då. Och det kan göra mig irriterad, för att jag på grund av det måste stoppa mig själv. Men samtidigt är det ju otroligt bra, man tvingas stå kvar här och nu och titta framåt. Och det där säkerhetsbeteendet är nog ett av de sundare i den kategorin. ;)

2010-01-11 @ 09:55:31
URL: http://tussitussilago.blogg.se/
Postat av: Tiger

Nej, jag ska faktiskt till Frankrike :)

2010-01-11 @ 10:40:49
URL: http://madebytiger.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0