A place in the dirt

Jag mår ganska dåligt... Har den senaste tiden haft väldigt mycket mer ångest än vad jag brukar ha nu mera. 
Under dagarna är jag oftast väldigt upptagen och hinner inte känna så mycket, men på kvällarna/nätterna greppar den tag i mig. Två tankar följer alltid ångesten och kommer som ett brev på posten när jag mår så här. Först och främst en enorm paranoia och rädsla för att en viss person ska lämna mig och övertygelsen om att detta kan förhindras om jag bara går ner i vikt. Förnuftet säger mig att denna metod i slutändan brukar få motsatt effekt, men som vanligt hittar jag hela tiden tecken som stärker min övertygelse. En enda obetänksam mening eller ett tonfall förföljer mig ofta i veckor.

Har dock inga som helst tankar eller impulser att skada mig på något annat sätt. Varför skulle jag, det hjälper inte längre? Märker att situationerna som utlöser sådana tankar, vilka tidigare var oräkneliga, blir färre och färre. Det finns bara några få saker nu som skulle kunna få mig att skära eller överdosera igen. När jag tänker efter så är det nog bara två saker, och de behöver jag förhoppningsvis inte uppleva. Antar att det är väldigt stor skillnad mot tidigare, ett framsteg får man väl kalla det.

Rädslan för att bli lämnad och vissa ätstörda tankar blir jag nog aldrig av med. Inte heller suget efter pills, som är en tung börda, men jag har det under kontroll. Funderar dock på att ge upp för tillfället och göra slut på det jag har "vid behov", jag har ju alltid behov.. så har jag det ur världen sen.

Måste ta tag i mitt liv nu, skolan, allt... Isis är det som alltid håller mig uppe trots allt, jag har en lång väg kvar till botten fortfarande och lyckas alltid vända i tid.


svammel

Nu börjar jag äntligen känna mig lite friskare :) Har till och med trotsat kylan och spenderat flera timmar ute med Isis idag, men hemskt är det.

Agerade privarlärare åt duktiga Katten och hjälpte till med läxorna. Trevligt, om jag bara kunde vara lika duktig på att göra mina egna!

Om bara vintern kunde vara över. Med ljuset kommer mitt humör att stiga, och jag längtar så efter solen. Trodde jag aldrig, när jag var en liten svartrockare och skydde den som pesten :) Nu vill jag ha liv och värme.
Äntligen ska jag få en inglasad balkong, som jag ska göra om till en grön oas. Jag ska odla tomat, chili och en massa ört-kryddor. Ska ställa ut ett stort klösträd med hyllor till katterna. Det kommer bli deras älsklingsplats att ligga och spana ut.

Det ska bli roligt att flytta nu. Flytten är det perfekta startskottet för alla andra nystarter jag nu behöver göra. Men vintern är handlingsförlamande, man kan inte leva i kylan och fastnar i sina gamla rutiner av dålig mat, av att sova hela dagarna. Tröttheten som tar över allting, den övertar till och med livsglädjen.


en kall onsdag

Dags för en uppdatering kanske.
Tappat all inspriation för tillfället... Förstår inte hur någon kan må bra i den här kylan, jag kan det i alla fall inte!
Om jag bara kunde förklara hur hemskt jag tycker att det är och hur dåligt jag mår av den. Kylan! Det sticker som nålar och knivar i kroppen.

Onsdag och samtal som vanligt. Fick reda på av min terapeut att han har sagt upp sig från behandlingshemmet. Lite snopet. Men eftersom han är bäst så ska han fortsätta träffa mig ändå, som planerat tills mitt avtal löper ut. Vilket det gör den 4:e april. Lite lustigt, den 4:e april för tre år sedan så flyttade jag in.. och den 4:e april så blir jag nu helt utskriven från Orana. Det känns egentligen inget speciellt, förutom att jag kommer att sakna min terapeut väldigt mycket. Vi kommer nog att höras av ibland ändå, som vänner :)

Det enda som känns lite konstigt... när jag flyttade till Orana så utgick jag ifrån att jag skulle vara "frisk" nu när jag snart ska skrivas ut. I stället så fick jag reda på att jag har ett neuropsykiatriskt funktionshinder som jag alltid kommer att få leva med. Jag är lite ledsen över det, men bara lite...  Sådant som jag går miste om är ju sådant som jag som aspie ändå bara tycker är jobbigt.
Hade en liten längre tanke med detta inlägget, men nu börjar hjärnan snurra av stilnocten.
Fortsätter i morgon!

Natti



364 dagar, en kärleksförklaring

Kom precis på att idag så har jag levt med Isis i exakt 1 år <3

Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar dig.
För ett år sedan kom du in i mitt liv och blev då
min följeslagare på lives väg.
Du är mig närmast när du plötsligt trycker ditt
vackra huvud mot min kind och vi står alldeles stilla,
inandandes varandras lukter.
Din bedövande styrka, din snabbhet.
Jag vill hitta det du har som jag har tappat,
Jag vill inte tämja dig, du ska lära mig att höra vildmarkens rop.

















Vill inte mer

Ingen bra dag idag... Har lyssnat superdåligt på min kropp denna veckan, vilket resulterat i att jag nu blivit ännu sjukare. Är väldigt bra på att stänga av och pressa mig själv till bristningsgränsen, och där är jag nu.
Mår skitdåligt psykiskt också, men jag misstänker att det hänger ihop med mitt dåliga fysiska mående. Får alltid sådan extrem ångest och känner mig helt hjälplös när kroppen inte fungerar som den ska.
Mår jättedåligt över att jag inte orkar åka till Malmö. Vill träffa Joar och gå på hundkursen i morgon, men jag klarar det inte nu.

Har en till jobbig sak som jag måste ta tag i snart, och det kommer jag också att göra, har gjort det förr... Har själv satt mig i denna sitsen igen, och blir lika förvånad varje gång. Inte ikväll, men kanske i morgon... Ledsen att jag är så kryptisk, vissa saker vill jag inte säga högt ens till mig själv.

Hade i alla fall väldigt trevligt igår, förfest och utekväll med finaste Vickan, Ellinor och självklart Bästis :)

Jobbat fem timmar i stallet idag, trots att jag är sjuk.. har jättemycket matte att räkna till på tisdag.. Vill bara försvinna!


back to nature

Usch, jag orkar inte vara sjuk mer. Har världens sämsta imunförsvar. Borde kanske jobba lite mer aktivt för att förbättra det? Jag blir ju sjuk hela tiden. Jag är ute mycket och rör väldigt mycket på mig, men jag äter jätteonyttigt! Kanske det som är felet... Jag skulle vilja äta sådana där goji-bär. Det ska vara världens nyttigaste bär, men det är så dyrt! Har dessutom en hel burk med spirulina-pulver hemma, världens nyttigaste alg, men det är så äckligt. Ska nog börja äta det ändå! Så får det bli :)

Vill bara att det ska bli varmt nu, så att jag kan börja löpträna med Isis igen! Och så vill jag SÅ gärna ha en kickbike med dragfäste till hund så att vi kan börja träna drag också, det är så roligt!
Det går väl bra med vanlig cykel också, men det känns inte lika kul.

Jag hatar den här årstiden så fruktansvärt mycket. Skulle mycket väl kunna tänka mig att flytta till ett land med mer behagligt klimat. Men allra helst så vill jag flytta närmare naturen, ha mer skog omkring mig. Jag längtar efter det och vantrivs egentligen i staden, tyvärr. Jag vill sätta alla mina planer i verket nu, vill inte vänta mer. Inte ta alla dessa små steg i rätt riktning. Menar inte detta på ett skrytsamt sätt nu, men helt ärligt så är jag faktiskt den mest målinriktade människa som jag har träffat. Om bara allting inte tog så lång tid!

Ingen playlist idag, men en dagens bästa låt:



Gillar faktiskt det nya albumet (eller det har väl funnits ute ett tag nu, men jag är sen). Enjoy :)

Lägesrapport

Satans förkylning som vägrar ge med sig. Pga den så var jag inte på topp på hoppträningen idag, men det gick väl okej ändå. Det känns i alla fall bra att det går framåt, för när det går dåligt nu så går det typ som när det gick bra förra terminen! Om ni hänger med :)

Gick till psykologin idag, och jag hade inte blivit struken från kursen, yay. Det kommer nog att bli ganska intressant, kanske till och med lite kul. Men gud vad jobbigt det var att sitta så länge i klassrummet. Har ju nästan bara pluggat hemifrån det senaste året, pga Isis, och glömt bort hur obehagligt det är att tvingas dela utrymme med främmande människor. Men läraren verkade vara bra!

Vad har mer hänt..? Kan väl meddela att min obefintliga tidsuppfattning gör att jag inte är så bra på att förbereda saker! Kom idag på att jag ska flytta om ca en vecka... Och har inte förberett någonting. Men å andra sidan, varför skulle jag börja redan nu? Känns som att det är jättegott om tid kvar, vill ju inte bli klar innan det verkligen är dags att flytta allting.

Åh, vad jag är inne i Twilight nu. Vampyrer är min lilla besatthet, dessa vackra varelser!
Såg att Vampire Diaries ska börja visas på 6:an nu. Men jag vet inte om jag kommer att klara av att titta, kommer bara att bli förbannad för att de förstört dessa böcker, som var mina överlägsna favoriter när jag var yngre.





Tadaa!

Ny header! Inte helt nöjd, men orkar inte fixa mer i kväll... :)


Det här med empati

Blev ett ganska intressant samtal med terapeuten idag ändå... Han hade med sig en liten faktabok om att leva med autism/aspergers, som vi nu ska gå igenom för att jag ännu bättre ska förstå olika situationer som dyker upp i mitt liv.

Vi pratade ganska mycket om det här med empati. Att tydligen saknar jag helt förmåga att känna empati på ett normalt sätt... vet inte riktigt vad jag känner över det. Jag tycker inte att jag är oempatisk. Men jag har väldigt svårt för att relatera till och dela andra människors känsloupplevelser. Jag blir inte ledsen för att någon annan (närstående) är ledsen, så länge inte det som gör personen i fråga ledsen också gör mig ledsen. På samma sätt kan jag inte heller dela någon annans glädje. Är det så för andra? Att man blir ledsen eller glad för att någon man bryr sig om är ledsen eller glad, utan att orsaken har något med en själv att göra? Min terapeut förklarade att det är för att man identifierar sig med vad andra känner och upplever och på så sätt till viss del kan dela känslan, men att jag inte kunde det.

Oftast blir jag väldigt besvärad när andra har starka känsloupplevelser som inte direkt rör mig, för då vet jag inte hur jag ska bete mig... Vill bara att allting ska återgå till det normala. Det är knepigt, för det är heller inte så att jag inte bryr mig. Absolut inte! I tanken så bryr jag mig, men jag saknar känslan.

Ett litet citat från boken, om något annat som jag ofta råkar ut för:

Det kan också hända att vi som har autism/AS vill diskutera ett samtalsämne längre än de andra. Då finns det risk för att vi uppfattas som tråkiga eller tjatiga.

Haha, detta gör jag tydligen hela tiden, fast jag inte själv är medveten om det. Men vadå, om jag tycker att någonting är roligt att prata om så vill jag väl prata om det igen (och igen), oavsett om jag precis har haft samma diskussion! Det är väl inget fel med det? :P


Dagens playlist..

..hittar ni här!
I fall ni är intresserade av vad jag lyssnar på just nu :) Ganska blandat idag.

Har spenderat förmiddagen med min kontaktperson M. TACK för att du skapar lite ordning i all min röra! Vet inte vad jag skulle göra utan henne... Snart är det terapi-time. Just nu känns allting ganska bra, så jag har en känsla av att det blir mer kaffe och hundsnack-time!
 

Böcker!

Precis hemkommen från Isis kvällspromenad, då vi även passade på att följa Bästis hem <3

Har gått och dragit på mig en kraftig förkylning nu, inte kul! Känner mig lite dum... I natt så somnade jag så gott av stilnocten och vaknade utvilad klockan sju i morse. Isis fick komma ut och kissa, men sen kändes det så ovant att vara uppe så tidigt, så jag gick och la mig igen och sov några timmar till. Sen vaknade jag jättetrött och med huvudvärk på grund av att jag översovit plus att jag hunnit bli jätteförkyld under de timmarna. Varför är det så svårt att göra någonting lagom? Det blir antingen för mycket eller för lite av allt ju! För mycket eller för lite mat, för mycket eller för lite sömn... Aldrig lagom :P

Här får ni en bild på vilka böcker jag läser just nu, sånt kan ju vara kul att veta ;) Läser alltid flera samtidigt!



Till er som är intresserade av andligt sökande kan jag verkligen rekommendera alla böcker av Marie-Lousie och Robert Hahn (Själars samband är nr. 2 av 4). I alla fall har de påverkat mig djupt!


Still knocked.

Idag ringde äntligen läkaren. Han kunde skriva ut ett recept direkt, och jag känner mig så lättad över att få sova igen.
När man har någon form av autismstörning så innebär det oftast att man har någon form av kronisk sömnstörning också. Då hjälper tyvärr inte alla vanliga råd om hur man ska sova bättre, även om de förstås kan underlätta. Desto mer aktiv jag är om dagarna (och jag är väldigt fysiskt aktiv i stort sätt varje dag), desto svårare får jag oftast för att sova. Det är så sjukt jobbigt att ha varit vaken så länge att man börjar hallicunera och ändå inte kunna somna!
Men nu är jag glad, lite fööör glad kanske ;) Skämt och sido, jag kommer aldrig att börja missbruka mina mediciner igen.

Nu har jag precis kommit tillbaka hem från Malmö och Joar, saknar redan.

Igår hände något lite spännande. Träffade en kvinna på stan som känner Isis uppfödare och har jättestor erfarenhet av dobermann. Hon var dessutom instruktör. Hon tyckte att Isis var lite väl reserverad och avståndstagande mot nya människor och att det inte var bra. Nu är ju inte dobermann en ras som ska älska okända människor, men hon bör ändå kunna känna sig trygg i att hälsa på folk som kommer fram eftersom det är svårt att undvika! Att detta är mitt fel är ju inte så svårt att räkna ut med tanke på att jag själv har en tendens att bemöta okända med en viss.. reservation och osäkerhet. 
Hon tyckte att vi skulle börja på hennes kurs, så det gjorde vi idag :) Blev positivt överraskad, hon verkar jätteduktig och erfaren. Känns bra att ta tag i det här, och redan efter ett träningstillfälle så märkte man stor förbättring. Ibland behöver man verkligen att någon utomstående förklarar vad man gör för fel, man blir ju lätt lite hemmablind...

Nu ska jag gå och lägga mig tidigt, godnatt på er :)


Ännu en nattlig uppdatering...

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om, men kände att det var dags för en uppdatering...
Dagen har sett ut som vanligt, långpromenad med Isis och lek med Bästis.
Ska till Malmö i morgon, efter att jag har haft ridlektion. Så glad att ridningen har börjat igen, hoppträningen igår gick jättebra :)

Även skolan har börjat och det känns väl också bra. Känner mig ganska peppad inför den här terminen!
Missade första lektionen i psykologi dock, så troligtvis har jag blivit struken från den kursen. Måste gå in till Komvux på måndag och försöka reda upp det, suck. Bara de inte har hunnit ge min plats till någon annan så borde det vara lugnt.

Hade hoppats att läkaren skulle ringa idag, men det gjorde hon inte. Börjar bli smått desperat när det gäller sömnen.

Har räknat lite på ekonomin, och kommit fram till att om jag lyckas leva på mindre än 800 kr fram till den 18:e nästa månad så räcker pengarna precis till allt dem måste räcka till... Det blir ju en fruktansvärt tråkig tid, så jag försöker se det lite som en sport, en utmaning i hur billigt man kan leva. Fast det blir jävligt tråkigt ändå, men jag får skylla mig själv. Varför måste alla extra räkningar, medlemsavgifter och årsavgifter komma i januari när man alltid har ont om pengar efter julen? Orättvist! 

Måste sova, men är inte det minsta trött.  


Still best friends

2003 (tror jag)




2009



Jag och Syster.

I found her on a night of fire and noise
Wild bells rang in a wild sky
I knew from that moment on
I'll love her till the day that I died



Klickerträning: stå i låda

Avslutar med en liten enkel "konst", eller vad man ska kalla det :P
Vill bara visa hur man helt utan att locka eller visa hunden kan få den att hitta fram till rätt beteende!
Målet är att Isis ska ställa sig med framtassarna i lådan. Hon har aldrig sett lådan innan.
 




Hoppas ni orkade kolla, detta är ju mitt s.k "specialintresse", haha :D
Stort tack till Bästis som filmar och kommenterar lite då och då ^.^



Klickerträning: färdig utgångsställning

Nästan iaf, behöver finslipa detaljerna :) Alla tävlingsmoment börjar och avslutas i utgångsställning, med fotgåendet är det den viktigaste grundfärdigheten för en lydnadshund. Observera att jag inte en enda gång visat Isis vad hon ska göra, hon har själv hittat fram till rätt beteende och jag har bara markerat när hon hittat rätt!






Klickerträning: sitt + utgångsställning

När Isis har lärt sig att snurra bakdelen runt framdelen så kan jag ta bort boken som hon tidigare har haft som stöd.
Nu vill jag lägga till sitt på utgångställningen. Jag vill inte använda mig av kommandot "sitt" eftersom sättandet under fotgåendet ska ske utan kommando. Jag börjar med att plocka fram frivilliga sitt ur Isis beteende-repertoar, sedan återgår jag till utgångsställningen men håller inne med klicket tills Isis själv provar att sätta sig :)






Klickerträning: Utgångsställning och bakdelskontroll

När man klickertränar så "shejpar" man fram de beteenden man vill lära hunden genom att bryta ner det färdiga momentet i flera små delmoment och låta hunden själv prova sig fram till rätt rörelse. Klicket markerar när hunden gör rätt. Innan beteendet är färdigt tränar man alltså helt utan kommandon - man vill först att hunden ska kunna utföra övningen rätt och helt självständigt innan man lär in det kommando man sen vill använda. Detta gör man för att man vill att kommandot ska få rätt betydelse från början. Motsatsen till klickerträning är att handgripligen visa hunden vad den ska göra (vanligaste exemplet är att trycka på bakdelen för att lära hunden "sitt") eller att locka hunden (med godis) in i rätt position. Det är ingen effektiv inlärning! När man klickertränar får hunden tänka själv och pröva sig fram för att komma på vad som utlöser belöningen. Man får en glad, intelligent och kreativ hund :)

Här har jag först lärt Isis att stå med framtassarna på en bok, detta för att hon ska lära sig att hålla dem stilla och bara flytta bakdelen. Sen har jag lärt henne att flytta bakdelen in till min vänstra sida. Detta är grunden till "fot" - hunden befinner sig intill förarens vänstra sida med bibehållen kontakt och sätter sig utan kommando när föraren stannar.






Berg- och dalbana

Att leva med unghund är som att åka berg-och dalbana säger jag bara, ständiga toppar och dalar. Känner mig lite som en tonårsförälder. Tröttsamt, tjatigt, underbart, utmanande och roligt! Att leva med en DOBERMANN-unghund är dessutom allt detta x100 ;D
Idag var hon såå duktig, inkallningen satt som en smäck... och om några dagar kommer den att vara som bortblåst igen om jag känner henne rätt! Haha, min lilla älskade flams-hund. Mitt stora mål för detta året är att hon ska vara färdig för lydnadsprov 1, och det är fullt uppnåeligt. Hon kan grunderna till de flesta momenten, men vi behöver träna med fler störningar, sätta kommandon på vissa beteenden som än så länge bara är frivilliga, kedja ihop delar till hela moment osv. I morgon ska jag lägga upp lite videoklipp så ni får se vad vi tränar på nu :)





Reminders of then...

Blir ett lite kort inlägg nu, för i natt ska jag faktiskt försöka gå och lägga mig innan tre...
Ringde F-kassan i morse, och det verkar som att allt ordnar sig. Så skönt! Mycket lättad.
I morgon börjar komvux igen. Den här terminen ska jag läsa matte D och psykologi A. Ser fram emot lite mer struktur igen!

Hittade ett par gamla bilder på mig och syster.. och jag blev så ledsen när jag tittade på dem. Tyckte nästan lite synd om lilla Sofia där, för jag såg hur otroligt trasig jag var då. Tänkte på hur mycket jag hatade mig själv på den tiden, och kände att jag inte förtjänade det hatet. Det känns bra att veta att vad som än händer så kommer jag aldrig att vara så ensam och vilsen igen, för jag är en helt annan person idag, äldre och starkare på många sätt. Men jobbigt att minnas hur dåligt jag mådde då.

Jag längst till vänster, sen i mitten...ganska så påverkad skulle jag gissa.

 



blekta ränder?

Natt igen... Borde försöka sova, men kommer inte ifrån den gnagande oron i magen. Vill bara att det ska bli måndag så att jag kan ringa försäkringskassan och försöka få lite koll på läget!

I och med att jag skaffade hund så försatte jag mig i en helt ny situation - nämligen en där jag inte bara har ansvar för mig själv längre. Det är lite skrämmande, för plötsligt har jag ingen snabb utväg om saker och ting inte skulle gå som jag vill. Jag ska förklara hur jag menar... Innan så förstod jag aldrig vad folk menade när de gnällde om sina problem med försäkringskassan och olika myndigheter. Kommer ihåg en tjej i min terapigrupp för flera år sedan, som mådde så dåligt och var i så stort behov av en sjukskrivning. Hon var så ledsen för att försäkringskassan inte beviljade henne det, fast jag fattade aldrig vad som var problemet.. - det var väl bara att ta en överdos så kunde de ju bedöma hennes arbetsförmåga bäst de ville, när hon var inlagd med LPT?
Ja, så resonerade jag då. Men nu kan jag inte bara fly längre, nu måste jag stanna och kämpa.

Ibland så tror jag att jag använder Isis som något slags "säkerhetsbeteende". Tvånget att skada sig kan vara så starkt och känslan av misslyckande när man låter bli svår. Man borde förstås känna tvärtom, att det är ett "lyckande" att stå emot, men så har jag faktiskt aldrig känt. I stället säger jag att jag inte "kan" skada mig nu när jag måste ta hand om henne, för att slippa erkänna för mig själv att jag kanske faktiskt inte vill längre, att det känns..fel?

Att bli "frisk" är ett trauma i sig. Att förlora det som varit ens identitet under så många år och stå helt naken utan skydd. Jag är nog så gott som frisk från mitt självskadebeteende, min depression och panikångest. Jag mår för det mesta bra. Men jag har fortfande aspergers, och den problematiken som det för med sig kommer jag alltid att leva med. Så jag har inte längre någon plats på psyk, men klarar heller inte av en plats "ute i samhället". Jag mår bra så länge jag får leva ostört i min värld och pyssla med det jag tycker om. Och nu känns den världen hotad.

Nu är detta nog bara katastroftankar, och jag har ju LSS och aktivitetsersättningen säkrad för minst ett och ett halvt år till, men är bara så rädd att jag inte ska kunna fortsätta med ridningen och att det ska bli krångel med den nya lägenheten. Kanske små problem när man vet hur försäkringskassan behandlar många andra, men för mig är det livsviktigt. Det är ju lite kul med aspergers, så länge jag får ha saker och ting precis på mitt sätt (och så är det nu) så fungerar jag riktigt bra, men mista lilla rubbning så rasar ALLT.



scary movie

Sitter vaken efter att ha tittat på film med Joar... Paranormal Activity, riktigt läskig var den. Hade inte så jättehöga förväntningar, men blev verkligen inte besviken. Tur att jag inte såg den själv! Fick sån hjärtklappning att jag inte kan sova nu :) Rekommenderas! (fast inte till Anna - jag tror du håller med ;)

Ska väl gå och se om jag överhuvudtaget får plats i sängen, den ockuperas nu av en pojkvän, en stor hund och två katter...

Natti!


Årets kallaste dag...

...känns det iaf som!
Men jag, Anna och Isis gick ändå ut för att hämta Joar på stationen :)

Lite bilder från idag:




Puh!

Försöker lära mig det här med hur man designar sin blogg... riktigt kul att prova sig fram ju! Men nu får jag vara nöjd för i natt :)

Har varit sjuk igår och idag, men nu börjar det kännas lite bättre. Inte jättekul att ha vovve då kan jag säga, men har ändå tagit mig i kragen och traskat ut på en tillräckligt lång promenad. Fast väldigt mysigt är det att alltid ha någon att mysa i soffan med :)

Är egentligen skitsur och orolig för vad de jävla f******* på försäkringskassan håller på med. Worst case senario: Jag kan varken fortsätta med ridningen eller med skolan plus att jag blir hemlös. Så blir det förmodligen inte, men jag hatar detta, att hela mitt liv ligger i deras händer. Maktlösheten. Usch, orkar inte tänka på det nu, kan ändå inte göra något åt det under helgen.

I morgon kommer Joar hit, och jag längtar...

 

the world is just illusion, trying to change you

Var kom den här ångesten ifrån? Mår så dåligt nu och har knappt sovit på flera dagar.
Hatar de här sömnlösa perioderna, jag klarar det inte. Tror jag ska försöka få tag på min läkare i morgon och se om jag kan boka en tid. Vill prova en annan vid-behovs sömnmedicin. Har tagit mina propavan nu, men jag hatar sådana piller. Blir trött i kroppen på gränsen till förlamning men ligger ändå vaken med ångest plus att dagen efter blir helt seg och förstörd. Och så vet jag ju att det finns andra piller som jag sover jättegott och vaknar pigg och utvilad av..
De här perioderna utan sömn har varit ständigt återkommande under hela mitt liv, och har jag väl hamnat där är sömntabletter det enda som kan bryta.

Känner mig så sviken av någon anledning. Sviken och besviken.
Borde kanske prata om det med personen det gäller, men vad hjälper det.. man kan inte förändra människor.

I de här mörka stunderna längtar jag alltid tillbaka till den tiden då dessa känslor hanterades snabbt och effektivt. Det skulle vara så lätt.. men ändå är det inte det längre, det är något som hindrar mig. Jag vet inte riktigt vad.. Isis kanske, utan tvekan hade jag haft betydligt fler återfall om jag inte hade haft ansvar för henne. Kanske är det något mer.. jag vet bara att jag längtar tillbaka ibland.

Suck. Hoppträningen gick i alla fall bra.

ge mig värme...

Fick sådant sockersug och skulle ge mig på att baka något av det lilla jag har hemma. Inget vanligt mjöl, men sojamjöl skulle väl funka tänkte jag. Icke. Fick kasta alltihop :(
Jag kan typ äta allting med socker i, så om jag kastar en hel kaka är det riktigt illa :P

Kanske var det ett tecken, jag har ju bestämt mig för att göra mig av med mitt sockerberoende i år och äta nyttigare överlag! Är faktiskt riktigt tacksam nu, när jag tänker på hur fruktansvärt dåligt jag hade mått (psykiskt) nu om jag hade satt i mig hela kakan - vilket jag med största sannolikhet hade gjort - snacka om ångest! Gud vad skönt att slippa det.

Har anmält mig och Isis till en kurs i nosaktivering som börjar i februari. Ska bli jättekul och Isis mår så bra av att jobba med nosen. När det blir lite varmare ska vi ut och börja träna viltspår igen. Längtar så obeskrivligt mycket till våren. Har ingen inspiration till nånting i den här kylan. Det har i alla fall ordnat sig med komvux. Jag hade kommit in, hade bara inte fått något antagningsbesked skickat.. Nu är det bara försäkringskassans beslut som hänger som ett orosmoln över mig. Måste få besked den här veckan. Funderar också på att stryka mig från psykologin och bara läsa matte D. Är rädd att det ska bli för mycket med två kurser. Hoppas jag får ha mitt terapisamtal på onsdag, det har varit riktigt dåligt med det ett tag nu.

Borde gå och lägga mig, ska ha hoppträning i morgon förmiddag :)

Natti!

PS. Vilka är ni som läser? Blir så glad om ni kommenterar :)


Standing still.

Mår verkligen inget bra ikväll. Och jag vet vad som är felet.
Jag vill så mycket, och just nu känner jag verkligen hur begränsad jag är.
Mitt liv är så begränsat av min diagnos. Det finns saker jag vill göra som jag helt enkelt aldrig kommer att klara.
Nej, det går inte bara man vill. Nej, jag kan inte övervinna allting. Vissa egenskaper och färdigheter som jag behöver för att uppnå vissa mål kan jag inte lära mig, för de bitarna fattas helt enkelt i min hjärna. Och det suger.

Jag vill bara hem nu, så jag kan byta om till mina "autistiska kläder" (typ mjukisbyxor och tjocktröja) som inte gör ont. Mina "snyggkläder" är hemska för tillfället, sitter alldeles för hårt och sticks. Jag har också sådana dagar. Kylan gör till och med mer ont än vanligt. Jag vill ligga och flyta i en sån där mörk och tyst tank, helt utan sinnesintryck. Vill ha en sån hemma!

Kom just på att jag glömt ta min medicin idag. Kan det ha med saken att göra tro..?

Hade i alla fall en trevlig pratstund innan idag, med finaste Indy och nu ska jag få en välbehövlig dos av Bästis.

När man inte kan sova...

... så är det tur att det finns sånt här att pyssla med. Snott från Anna:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Klippte håret kort.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?
Nej, tyvärr. Det blir nytt försök i år igen!
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej, inte i år.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej som tur är.
5. Vilka länder besökte du?
Har inte lämnat Sverige.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Pengar...
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid minnas, och varför?
24:e januari - När jag hämtade hem åtta veckor gamla Isis :)
8. Vad var din största framgång 2009?
MVG i matte B och C
9. Största misstaget?
Vadå, jag begår väl inga misstag? Eller.. kanske borde jag vågat vara lite mer social, är ganska bra på att undvika det.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte allvarligt.
11. Bästa köpet?
Det är ju inte en hund iaf ;D
12. Vad spenderade du mest pengar på?
ISIS - 12 000:- i inköpspris, sedan ca 1200:- i månaden för mat och annat. SÅ värt det! 
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, ni kan nog gissa...
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2009?
Illusion - VNV Nation, Into the fire - Marilyn Manson, Fuck you - Lily Allen, Paparazzi - Lady Gaga 
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mycket gladare.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Vågat vara mer social, vågat höra av mig till vissa och tackat ja till olika inbjudningar och sådant.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit mindre godis.
18. Hur tillbringade du jul?
Hos familjen i Malmö.
19. Hur många one night stands?
Hm få se nu.. Inga såklart!
20. Favoritprogram på TV/DVD-box?
I år upptäckte jag Dexter :)
21. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Känns inte så just nu iaf.
22. Bästa boken du läste i år?
Millenium-triologin. Lisbeth you changed my life.
23. Största musikaliska upptäckten?
Anna Ternheim och Lily Allen tror jag...
24. Något du önskade dig och fick?
En hund :) Dock inget som jag fick utan något jag jobbade hårt för själv!
25. Något du önskade dig men inte fick?
En cykel :´(
26. Årets bästa film?
Just nu kommer jag på Watchmen och Luftslottet som sprängdes.
27. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Blev väckt av att Bästis och M gjorde inbrott i min lägenhet för att ge mig frukost på sängen, i form av kladdkaka och kaffe. Fick två underbara presenter som nära på fick mig att gråta, en speciell bok av Bästis och av Joar en låt som han skrivit till mig. Brukar alltid må dåligt och känna mig ensam på min födelsedag, men inte denna - ni gjorde den till den bästa :)
28. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns det väl alltid.
29. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Haha, friluftsaktig. Isis, vad har du gjort med mig?!
30. Vad fick dig att må bra?
Att börja rida på ridskolan i stället för Oranas stall. Är glad att jag hade den möjligheten, men nu mår jag mycket bättre av det här.
31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Wentworth Miller. Big time, eller vad säger du Anna? ;)
32. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Hm, det var väl rättspsyks-debatten då.
33. Vem saknade du?
Dacke. N och vissa andra emellanåt. 
34. De bästa nya människorna du träffade?
Ehm ja, jag träffade väl inga nya direkt. Men fick mycket bättre kontakt med M i år, och det är jag glad för.
35. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Det tar emot, men att jag inte alltid har rätt och vet bäst. Mycket insikten om diagnosen som lärt mig detta...
36. Hur skulle du, i korta drag, sammanfatta 2009?
Avslut och ny början. Jag har vågat lämna mycket gammalt bakom mig, och framför allt har jag vågat tro på mig själv på ett sätt som jag aldrig gjort innan.

Natti!

RSS 2.0