tired of it all.
Allmänt menlös dag idag. Började visserligen helt okej med en joggingtur tillsammans med Isis, på ca en halvmil. Helt otroligt, jag har visst mycket bättre kondition än vad jag tror :)
Sen tagit det lugnt, försökt plugga lite, inget särskilt... Försökte köra ett träningspass med Isis, men hennes koncentration var lika med noll idag. Det gick inte alls, gårdagens framsteg var som bortblåsta. Förmodligen behövde hon en vilodag och då mitt tålamod inte var det bästa struntade jag i träningen och gick en promenad i stället. Hittade en karta Sobril (tom såklart) när vi var ute och gick och fick ångest. Har ett tvång att jag alltid måste plocka upp alla medicinkartor jag hittar ute (ligger slängda överallt tycker jag) och kolla vad det är. Jag kommer alltid att längta efter den flykten, suget efter piller är en jävla pain in the ass som aldrig riktigt försvinner och ibland sköljer över en som en våg.
Jag känner mig skör just nu. Tog ett litet steg tillbaka innan och gömde mig inne på ICA när jag såg någon som jag tyckte att jag kände igen. Vet inte om det var han, men jag orkade inte med ångesten som jag kände vid tanken på att behöva säga hej.
Är så tacksam för min vackra hund. Hon är hela min styrka, min sköld mot allt svårt och jobbigt.
Sen tagit det lugnt, försökt plugga lite, inget särskilt... Försökte köra ett träningspass med Isis, men hennes koncentration var lika med noll idag. Det gick inte alls, gårdagens framsteg var som bortblåsta. Förmodligen behövde hon en vilodag och då mitt tålamod inte var det bästa struntade jag i träningen och gick en promenad i stället. Hittade en karta Sobril (tom såklart) när vi var ute och gick och fick ångest. Har ett tvång att jag alltid måste plocka upp alla medicinkartor jag hittar ute (ligger slängda överallt tycker jag) och kolla vad det är. Jag kommer alltid att längta efter den flykten, suget efter piller är en jävla pain in the ass som aldrig riktigt försvinner och ibland sköljer över en som en våg.
Jag känner mig skör just nu. Tog ett litet steg tillbaka innan och gömde mig inne på ICA när jag såg någon som jag tyckte att jag kände igen. Vet inte om det var han, men jag orkade inte med ångesten som jag kände vid tanken på att behöva säga hej.
Är så tacksam för min vackra hund. Hon är hela min styrka, min sköld mot allt svårt och jobbigt.
Kommentarer
Trackback