Idag ringde äntligen läkaren. Han kunde skriva ut ett recept direkt, och jag känner mig så lättad över att få sova igen.
När man har någon form av autismstörning så innebär det oftast att man har någon form av kronisk sömnstörning också. Då hjälper tyvärr inte alla vanliga råd om hur man ska sova bättre, även om de förstås kan underlätta. Desto mer aktiv jag är om dagarna (och jag är väldigt fysiskt aktiv i stort sätt varje dag), desto svårare får jag oftast för att sova. Det är så sjukt jobbigt att ha varit vaken så länge att man börjar hallicunera och ändå inte kunna somna!
Men nu är jag glad, lite fööör glad kanske ;) Skämt och sido, jag kommer aldrig att börja missbruka mina mediciner igen.

Nu har jag precis kommit tillbaka hem från Malmö och Joar, saknar redan.

Igår hände något lite spännande. Träffade en kvinna på stan som känner Isis uppfödare och har jättestor erfarenhet av dobermann. Hon var dessutom instruktör. Hon tyckte att Isis var lite väl reserverad och avståndstagande mot nya människor och att det inte var bra. Nu är ju inte dobermann en ras som ska älska okända människor, men hon bör ändå kunna känna sig trygg i att hälsa på folk som kommer fram eftersom det är svårt att undvika! Att detta är mitt fel är ju inte så svårt att räkna ut med tanke på att jag själv har en tendens att bemöta okända med en viss.. reservation och osäkerhet. 
Hon tyckte att vi skulle börja på hennes kurs, så det gjorde vi idag :) Blev positivt överraskad, hon verkar jätteduktig och erfaren. Känns bra att ta tag i det här, och redan efter ett träningstillfälle så märkte man stor förbättring. Ibland behöver man verkligen att någon utomstående förklarar vad man gör för fel, man blir ju lätt lite hemmablind...

Nu ska jag gå och lägga mig tidigt, godnatt på er :)