Såå glad idag, för hopptävlingen gick bra :) Det var en clear-round hoppning, och vi fick en felfri runda.
Första gången jag lyckades ta mig runt en hel bana felfritt på den här hästen, hon är väldigt het på hinder så det brukar bli en del volter. Så jag är mycket nöjd! Har precis börjat rida henne, och tycker redan mycket om henne.
Det är en förbannelse, önskar att jag hade råd med egen häst. Jag vill äga alla djur jag har hand om, för att slippa dessa plågsamma och oundvikliga avsked när man tar hand om andras djur. Har fäst mig vid många ridskolehästar i mitt liv redan, och det blir alltid jobbigt. Hoppas jag får rida henne länge till iaf!

Isis är i alla fall min på riktigt och henne kan ingen ta ifrån mig :) När jag tänker på hur hårt jag jobbat under flera år för att kunna ta hand om en egen hund, och med hela min omgivning emot mig, kan jag inte känna mig annat än nöjd. Jag stryker hennes huvud i mitt knä och känner att jag har lyckats med något viktigt och avgörande, en stor känsla.
Jag menar helt och hållet allvar när jag säger att det som motiverade mig till att kämpa mig upp från botten av självskador och missbruk, inläggningar och högar med mediciner var min stora längtan efter en egen hund. Ingen kunde förstå hur mycket det betydde för mig - kanske förstår några idag, när de ser hur hårt jag jobbade och hur jag har läkt sedan hon kom in i mitt liv. 

Har också en annan ängel att tacka, som trots att det var över ett år sedan vi skiljdes finns i mina tankar varje dag. En stor sorg och saknad, evig kärlek.. 





Älskar ofta mina djur mer än jag älskar mina människor.