Svåra frågor...
Jag vill ju bara bort ifrån den världen, bort från psyk, missbruk, ätstörningar och självskador. Anledningen är ren självbevarelsedrift. Jag är inte där, och känner inte att jag någonsin kommer att vara, där jag kan ha alla mina gamla destruktiva beroenden så nära inpå mig utan att bli väldigt påverkad och triggad. Det finns en anledning till, och det är att utifrån så är den världen bara djupt tragisk och tråkig. När man har upptäckt hur mycket annat det finns att lära och ägna sig åt, så blir det fruktansvärt tråkigt att sitta och diskutera mediciner, överdoser och olika sätt att skada sig på. Anekdoter från PIVA är inte längre roliga, bara hemska och stundom patetiska.
Sjävklart vill man finnas där när en vän mår dåligt, inte svika... Samtidigt som man själv känner sig så sviken, när ens vänskap ändå inte gör någon skillnad.
Jag känner mig så ensam. Jag längtar så efter att ha ett "normalt" socialt liv med "friska" vänner, men jag vet inte hur man gör?
Har ni några tankar om detta?
Jag tycker att du ska ha rätt att respektera dig själv som du ju uttrycker -att inte svika DIG själv! "Vill ej svika mina vänner" skriver du ju...men oxå att du inte riktigt är DÄR å stark i dig själv.Fast jag som utomstående beundrar din STYRKA <3 Har jag alltid gjort-du har så många erfarenheter som jag inte vet en susning om å den kan du just ha som ett komplement å använda dig av på många sett genom att genuint förstå dig på mkt med empirisk erfarenhet <3 Väger mkt TUNGT ska du veta!!!! Så du sviker dem EJ-DU bara visar vart du står.Du visar vägen! Å det är ju jätte bra kärleksfullt mot både dig å dem...DU sviker inte, du markerar ditt mående å vad du behöver NU ! Du tar en time out-en lille paus <3 Du finns där men på ett annatvis..........allt har sin tid....KRAMAR OM <3 Din Sibyl
Jag orkar inte skriva så mycket om detta just nu men har massor att säga om hur mycket jag tror mig förstå om precis det du skriver.. Jag har känt mig ensam lääänge och gör det än. Jag hoppas kunna hitta fler människor som vill leva friskt, nyktert och så bra det bara går.. Och framför allt hoppas jag att de som jag fick lämna bakom mig också väljer att lämna misären en dag så vi kan återförenas.
Som mor min skriver så fint "allt har sin tid" och vår tid är Nu :)
Kram <3
Jag vet precis vad du menar i det du skriver om.
Jag stötte på samma problem när jag började jobba för att bli frisk. jag fick helt enkelt lära mig att prioritera mig själv, och sätta mig själv i fokus. jag tog avstånd från allt som triggade mig (Så som vissa webb sidor etc) De kompisar jag hade som fortfarande mådde dåligt försökte jag förklara hur jag tänkte och kände. jag sa att jag har kommit till en punkt där jag verkligen måste fokusera på mig själv för att bl frisk. Jag bryr mig fortfarande om dig, jag tycker fortfarande om dig, men jag kan inte umgås med dig längre, inte så länge du själv är inne i skiten. Den dagen du har kommit till den punkten där jag är nu, så finns jag för dig och stöttar dig. men just nu klarar jag inte av det.
ja nåt sånt typ... kanske låter krasst, kändes lite krasst också, men det var så illa tvunget. och ibland måste man verkligen sätta sig själv i första hand! De kommer att förstå det när de själva kommer dit du är idag!
<3<3
kämpa på vännen!
Jag funderat på det här i några dagar, och nu vet jag kanske vad jag ska skriva. Först och främst vill jag börja med att man aldrig ska offra sig själv. Du måste vara din egen främsta försvarare, det finns ingen annan som kan stå upp för dig om du inte gör det själv. Och DITT mående är viktigast i DITT liv. Vänner kommer och går. Och även om man har kvar en vän hela livet så förändras relationen fram och tillbaka. Men du ska fortsätta att leva med dig själv under hela den tiden, och därför får man inte svika sig själv. Och kanske är det bästa man kan göra för någon som mår väldigt dåligt, att faktiskt säga ifrån. "Jag accepterar inte det här", och inte bara låta det vara ord utan faktiskt visa att man menar det. Jag vet några som tagit avstånd på det sättet, men som sedan har hittat tillbaka till en djupare relation med personen ifråga, när han/hon mått bättre. Du måste sätta dig själv i främsta rummet i den här situationen.
Kram <3
Jag bröt, och såg aldrig tillbaka. Beror på hur mycket insikt man har, jag har väldigt lätt för återfall in i mörkret igen så jag fick prioritera, mitt liv eller mina sort of vänner, och jag har inte ångrat det för en dag.
