Var kom den här ångesten ifrån? Mår så dåligt nu och har knappt sovit på flera dagar.
Hatar de här sömnlösa perioderna, jag klarar det inte. Tror jag ska försöka få tag på min läkare i morgon och se om jag kan boka en tid. Vill prova en annan vid-behovs sömnmedicin. Har tagit mina propavan nu, men jag hatar sådana piller. Blir trött i kroppen på gränsen till förlamning men ligger ändå vaken med ångest plus att dagen efter blir helt seg och förstörd. Och så vet jag ju att det finns andra piller som jag sover jättegott och vaknar pigg och utvilad av..
De här perioderna utan sömn har varit ständigt återkommande under hela mitt liv, och har jag väl hamnat där är sömntabletter det enda som kan bryta.

Känner mig så sviken av någon anledning. Sviken och besviken.
Borde kanske prata om det med personen det gäller, men vad hjälper det.. man kan inte förändra människor.

I de här mörka stunderna längtar jag alltid tillbaka till den tiden då dessa känslor hanterades snabbt och effektivt. Det skulle vara så lätt.. men ändå är det inte det längre, det är något som hindrar mig. Jag vet inte riktigt vad.. Isis kanske, utan tvekan hade jag haft betydligt fler återfall om jag inte hade haft ansvar för henne. Kanske är det något mer.. jag vet bara att jag längtar tillbaka ibland.

Suck. Hoppträningen gick i alla fall bra.