Jag mår ganska dåligt... Har den senaste tiden haft väldigt mycket mer ångest än vad jag brukar ha nu mera. 
Under dagarna är jag oftast väldigt upptagen och hinner inte känna så mycket, men på kvällarna/nätterna greppar den tag i mig. Två tankar följer alltid ångesten och kommer som ett brev på posten när jag mår så här. Först och främst en enorm paranoia och rädsla för att en viss person ska lämna mig och övertygelsen om att detta kan förhindras om jag bara går ner i vikt. Förnuftet säger mig att denna metod i slutändan brukar få motsatt effekt, men som vanligt hittar jag hela tiden tecken som stärker min övertygelse. En enda obetänksam mening eller ett tonfall förföljer mig ofta i veckor.

Har dock inga som helst tankar eller impulser att skada mig på något annat sätt. Varför skulle jag, det hjälper inte längre? Märker att situationerna som utlöser sådana tankar, vilka tidigare var oräkneliga, blir färre och färre. Det finns bara några få saker nu som skulle kunna få mig att skära eller överdosera igen. När jag tänker efter så är det nog bara två saker, och de behöver jag förhoppningsvis inte uppleva. Antar att det är väldigt stor skillnad mot tidigare, ett framsteg får man väl kalla det.

Rädslan för att bli lämnad och vissa ätstörda tankar blir jag nog aldrig av med. Inte heller suget efter pills, som är en tung börda, men jag har det under kontroll. Funderar dock på att ge upp för tillfället och göra slut på det jag har "vid behov", jag har ju alltid behov.. så har jag det ur världen sen.

Måste ta tag i mitt liv nu, skolan, allt... Isis är det som alltid håller mig uppe trots allt, jag har en lång väg kvar till botten fortfarande och lyckas alltid vända i tid.