När jag vakande i morse var det fullt av små bloddroppar på golvet... Men det var ingen fara, bara Isis löp som satt igång under natten. Det var på tiden säger jag, har märkt på henne att det varit på gång under flera veckor nu. Så nu har vi det förhoppningsvis avklarat innan våra kurser börjar! Vi har legat och myst i soffan ett par timmar, precis som under första löpet är hon nu också lite extra mammig och kelig (detta är hennes andra löp).

Var på psykologin innan idag, och fick tillbaka mitt prov, som vi skrev för två veckor sedan... *trumvirvel*.. MVG som vanligt såklart! ;)

En tråkig händelse också, som jag inte riktigt vill skriva om här.. Känner besvikelse, sorg. Detta får bli, iaf ett tillfälligt, avslut nu. Och det visste du ju också, så jag ser det som att du gjort ditt val. Önskar att du kan få den hjälp du behöver...

Snart kommer Joar hit. Har längtat och saknat hela veckan, behöver honom nu!

Vilken skön dag det har varit idag... Ett litet andningshål!
Vaknade i tid och gick ut och gick en timme med Isis. Sen hade jag bokat tid för en ansiktsbehandling, underbart med lite vardagslyx. Hade ett presentkort som skulle gått ut om bara ett par veckor, så jag fick passa på. Blev sen upphämtad av min underbara kontaktperson M. Hon blev lite förfärad när hon såg min lägenhet.. När det blir för mycket stress omkring mig och måendet inte är riktigt bra så orkar jag varken diska, städa, laga mat osv. Har i stort sett levt på endast mackor den senaste veckan, och det får mig knappast att må bättre. När M hjälpte mig att ta tag i det var det mycket lättare och nu är här rent och fint. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag får boendestöd.

Sen var det dags för ett litet träningspass med Isis ute på gården. Hon har varit så fruktansvärt ofokuserad och omotiverad de senaste dagarna, men idag gick det så mycket bättre. Har tänkt igenom de senaste dagarnas misstag från min sida och tvingade mig själv att rätta till dem idag. Nr 1 är att ta en liten paus eller avsluta träningen när det går som bäst. Ganska självklart, men jag gör lätt det misstaget att jag fortsätter tills Isis blir trött eller ointresserad och så får man traggla och hålla på för att få ett bra avslut. Helt fel. Har införskaffat ett nytt kampskinn som Isis är helt tokig i, vilket ökade motivationen rejält! Använder sällan godis när jag tränar, speciellt inte utomhus, eftersom Isis inte är speciellt motiverad av mat. Att kampa och springa efter boll är det som gäller. I vardagen kan jag ställa krav, men "tävlingslydnads-träningen" ska vara enbart rolig. Började med helt vanliga lätta kontaktövningar idag, och när hon var på och uppmärksam gick jag över till att träna posistion i höger- och vänstersvängar samt halter. Många korta repetitioner och snabba belöningar. Blev mycket nöjd med att Isis direkt kommer tillbaka med bollen när jag kastar den! Det blev ett kort pass, men hon var uppmärksam och intresserad hela tiden.

Bestämde mig för att ta en lång och skön kvällspromenad. Gick med Isis till en liten sjö, där hon fick plaska. Förra året var hon väldigt feg med vatten, men nu har hon blivit mycket modigare. Blev en liten film, så ni får se hur skönt det var i kvällssolen :)

Allmänt menlös dag idag. Började visserligen helt okej med en joggingtur tillsammans med Isis, på ca en halvmil. Helt otroligt, jag har visst mycket bättre kondition än vad jag tror :)

Sen tagit det lugnt, försökt plugga lite, inget särskilt... Försökte köra ett träningspass med Isis, men hennes koncentration var lika med noll idag. Det gick inte alls, gårdagens framsteg var som bortblåsta. Förmodligen behövde hon en vilodag och då mitt tålamod inte var det bästa struntade jag i träningen och gick en promenad i stället. Hittade en karta Sobril (tom såklart) när vi var ute och gick och fick ångest. Har ett tvång att jag alltid måste plocka upp alla medicinkartor jag hittar ute (ligger slängda överallt tycker jag) och kolla vad det är. Jag kommer alltid att längta efter den flykten, suget efter piller är en jävla pain in the ass som aldrig riktigt försvinner och ibland sköljer över en som en våg.

Jag känner mig skör just nu. Tog ett litet steg tillbaka innan och gömde mig inne på ICA när jag såg någon som jag tyckte att jag kände igen. Vet inte om det var han, men jag orkade inte med ångesten som jag kände vid tanken på att behöva säga hej.

Är så tacksam för min vackra hund. Hon är hela min styrka, min sköld mot allt svårt och jobbigt.

De senaste dagarna har varit bra, men ansträngande... Jag har utmanat mig själv mer än någonsin socialt, och det börjar ta ut sin rätt nu i form av mental utmattning, men jag är glad och stolt över mig själv (!).

En lösning på ett problem har äntligen dykt upp, jag har hittat en dagmatte till Isis. Har ju haft lappar uppe i över en månad utan att någon har hört av sig. Hade gett upp hoppet, men så i onsdags ringde det två stycken med bara någon timmes mellanrum. Märkligt! Jag träffade den första i torsdags, vi gick en promenad och det kändes jättebra. Bestämde mig direkt, fanns ingen anledning att träffa den andra också. Vissa människor tycker man genast om och kan till och med slappna av lite och ha trevligt med. Det händer mig nästan aldrig, men hon var en sådan. Idag kom hon hit för att träffa Isis i hennes hemmiljö, och vi satt och pratade ett bra tag om allt möjligt.

Hon kommer att passa Isis när jag har mina ridlektioner varje vecka. Är då iväg ca fyra timmar, vilket Isis trots mycket träning helt enkelt inte klarar ensam. Separationsångest är tyvärr inte så ovanligt hos dobermann. Hon kommer nog att älska sin nya dagmatte :)

Igår tränade vi lydnad tillsammans med en annan tjej och hennes hund, som jag har träffat en gång innan. Det gick över förväntan, jag orkade vara mycket mer social än sist. Det är super att ha någon att träna med. Isis koncentration har blivit mycket bättre. Just nu håller jag på att träna in läggande under gång, som ni kan se i filmen nedan. Avslutade gårdagens träning med att träna platsliggning bredvid den andra hunden - Isis fick ligga en minut och skötte sig riktigt bra. Dags att börja utöka tiden mer nu.

Med alla framsteg kommer tvivel... Tankarna mullrar hotande i bakhuvudet, nu när jag har tagit små steg ut ur min box, tänk om jag har gjort allt fel, missuppfattat... Skämt ut mig totalt! De jävla tankarna. Ja, tänk om! Den risken får jag fanimej ta!

Dagens träningspass: Börjar med att få fram snabba frivilliga lägganden när Isis går framför mig. Provar sen med läggande från fotgående, vilket går ganska bra. Känns som att vi har en bra grund att bygga vidare på! Behöver dock jobba mycket med att stärka hennes koncentration och uthållighet.

En sak som jag funderar mycket över och som är väldigt aktuell i mitt liv nu är detta - vad gör man - när man själv har mått väldigt dåligt och levt väldigt självdestruktivt, men lyckats ta sig upp och lämnat det bakom sig - med gamla vänner som fortfarande är djupt fast i skiten?

Jag vill ju bara bort ifrån den världen, bort från psyk, missbruk, ätstörningar och självskador. Anledningen är ren självbevarelsedrift. Jag är inte där, och känner inte att jag någonsin kommer att vara, där jag kan ha alla mina gamla destruktiva beroenden så nära inpå mig utan att bli väldigt påverkad och triggad. Det finns en anledning till, och det är att utifrån så är den världen bara djupt tragisk och tråkig. När man har upptäckt hur mycket annat det finns att lära och ägna sig åt, så blir det fruktansvärt tråkigt att sitta och diskutera mediciner, överdoser och olika sätt att skada sig på. Anekdoter från PIVA är inte längre roliga, bara hemska och stundom patetiska.

Sjävklart vill man finnas där när en vän mår dåligt, inte svika... Samtidigt som man själv känner sig så sviken, när ens vänskap ändå inte gör någon skillnad.

Jag känner mig så ensam. Jag längtar så efter att ha ett "normalt" socialt liv med "friska" vänner, men jag vet inte hur man gör?

Har ni några tankar om detta?

En trevlig överraskning igår blev till ett tråkigt uppvaknande idag... Jag hoppas du visar nu att det betyder något för dig att jag ger dig en ny chans utan vidare. Du är ju trots allt min bästa vän. Ord betyder ingenting längre, det är tid för handlingar.

Nåväl. Nyss hemkommen från en cykeltur med Isis. Vi cyklade på grusvägarna vid fälten och hon fick springa lös hela tiden. Så skönt att se henne sträcka ut ordetligt. Det blir ju inte så mycket motion under helgerna i Malmö, så det behövde hon. Jag har anmält oss till två kurser nu, som startar i maj - en spårkurs och en allmänlydnadskurs. Ska bli så kul!

Annars sitter jag och lägger in musik i min nya iphone, som äntligen har kommit och när mitt senaste beroende - coca cola... Hemskt är det :)