Vi behöver förbättra tekniken för högersvängarna, men annars är jag ganska nöjd :)
Ber om ursäkt för den extremt dåliga kvaliteten...

Sitter här med en kopp kaffe... När den är uppdrucken ska jag köra ett litet träningspass med Isis, sen bege mig till mattelektion. Hade det sista mötet med mina placerare igår. Det kändes ganska bra faktiskt. Orana ett avslutat kapitel... Jag undrar hur mitt liv hade sett ut om jag inte fått komma dit. Om jag ens hade levt, men det tror jag nog ändå. Tänker skriva lite mer om det här senare, men nu hinner jag inte. På mötet bestämdes det i alla fall att vi ska ansöka om boendestöd till mig, och det blir nog bra.

En annan kul sak, hopptävlingen i söndags gick bra - jag kom tvåa i både klasserna jag var med i :D
Det är en riktigt stark piggelin till häst jag rider. På framhoppningen drog hon iväg som bara den och jag trodde det skulle gå åt helvete, men när vi kom in på banan lugnade vi ner oss lite båda två och fick två felfria rundor!


 

Nu måste jag rusa!

Det blev ett kort lydnaspass med fotgående och apportering. Ganska nöjd! Imorgon kommer Joar hit, så då får han filma :) Sen gick vi en riktig långpromenad. Minst en och en halv mil skulle jag gissa på. Det blev en liten upptäcksfärd som ledde till att vi hittade en riktig skog en bit utanför staden, men ändå inom gångavstånd. Älskar att gå i skogen och nu när snön äntligen har försvunnit ska jag börja lägga spår till Isis igen.

Sen kom Anna hit för lite tidigt födelsedagsfirande för hennes del. I morgon blir hon tjugo :) Vi började titta på Veronika bestämmer sig för att dö, men den var tyvärr ingen höjdare. Boken är en av mina absoluta favoriter, så jag har velat se filmen ett tag nu. Men det var som man kunde vänta sig, allt det fantastiska med boken saknades i filmen.

Jag ska nog gå och lägga mig nu, har hopplektion i morgon förmiddag!

Jag har väl inte riktigt hängt med, men det är ju faktiskt vår ute nu! Upptäckte det när jag skulle ut på Isis vanliga morgonrunda, och höll på att svettas ihjäl i mina vinterkläder. Äntligen, så underbart skönt! Har sovit gott i natt också, och även om jag har gröt i hjärnan när jag vaknar, som är nackdelen med sömnpiller, så hinner det skingras under promenaden och jag känner att jag ändå är utvilad. 

Har börjat komma in i en ganska bra morgonrutin nu, försöker gå upp mellan åtta och nio, går "morgonrundan" med Isis, som tar ca en timme, sen äter jag frukost framför datorn och sitter och slösurfar med en kopp nybryggt kaffe resten av förmiddagen. Ska snart göra mig i ordning och köra ett lydnadspass med Isis ute på gården!  

Jag är såå trött, verkar som om jag kommer att komma i säng innan tio ikväll! Skönt.
Har varit i gång hela dagen.. promenerat, varit på psykologilektionen, släpat upp närmare femtio kilo fruset rått kött för mina trappor (Isis mat), promenerat ännu mer, haft hopplektion.. Jag sov så mycket bättre av propavanen igår och har nästan känt mig som en ny människa idag, så det får bli sömntabletter en period nu. För dem som inte har problem med sömnen är det nog svårt att förstå hur fruktansvärt jobbigt det är. Alla sover ju dåligt någon natt ibland och funkar dåligt nästa dag på grund av det. Men tänk att det bara fortsätter, natt efter natt, vecka efter vecka, år efter år. 

Idag kom mitt mineralsmink som jag har beställt härifrån. Yay, ska bli kul att prova :) Önskar att jag hade hur mycket pengar som helst att spendera på smink, parfymer och sådant, det är så kul att köpa! Men nästan allt går till Isis, och det är ju såklart värt en miljon gånger mer :)

Ska hopptävla på söndag, lite nervöst. Bara klubbtävling fortfarande, men ändå. Det går bättre och bättre med hästen som jag rider, så det ska bli kul!

Har äntlingen fått över mina mobilbilder till datorn - här är lilla plutten under första veckan hemma hos mig ♥





Coolingen åker tåg ♥



Godnatt!

Ojoj, vad jag missköter min stackars blogg... Men jag har bara inte orkat, har mått ganska dåligt den senaste tiden och varit extremt stressad. Jag har väl som det så fint heter tappat min struktur i vardagen, och för en aspergare är det förödande. Det har varit lite kaos i huvudet, har inte orkat med att laga mat eller städa, skolan eller nånting alls (föutom Isis såklart).

Har försökt att återskapa lite ordning idag. Tvingade mig själv att gå upp i tid och gå en promenad med Isis. Diskade och städade lite. Sen gick vi in mot stan för att möta en annan matte och hennes hund. Behöver träna Isis mycket mer med andra hundar, så det är ju jättebra om man kan hitta andra hundägare som också vill det! Vi började med att gå en liten runda. Mycket bra träning att bara kunna gå och slappna av med nya hundar utan att stressa upp sig. Det var inga problem alls. Sen blev det bus och lek plus lite mer träning i rastgården.

Men fy fan vad slut jag blev bara efter en liten stund. Kände mig helt off och var helt utmattad när jag gick hem. Det finns ingenting i hela världen som är så jobbigt och ansträngande för mig som att träffa nya människor. Men jag vill ju så gärna. Varför måste det vara såhär, går det att lära sig att vara social? Jag har ju lärt mig så mycket annat, som kommer naturligt för "vanliga" människor. Kanske kan jag lära mig detta också?

Sömnen är fruktansvärd. Jag ligger inte vaken, jag sover, men är lika utmattad när jag varknar som när jag gick och la mig. Spänner och vrider mig i sömnen, vaknar med hjärtklappning och ont i leder och muskler. Provar med propavan i kväll, får se om det gör mig mer avslappnad. Efter eftermiddagens samtal med terapeuten så kändes det ändå lite bättre. Han är bra att ha! Men idag var det näst sista gången. Det känns lite sorgligt och lite skrämmande. Jag har fått träffa honom varje vecka i tre år nu. Men jag är redo.

Denna helgen spenderar jag hos älsklingen i Malmö. För en gång skull ska jag gå ut, det händer knappt sen jag blev matte. Kul!
 

Jag har kommit in i en ond spiral som jag måste vända nu. Jag är så extremt stressad och kan verkligen inte slappna av. Jag somnar faktiskt ganska lätt för en gångs skull, men jag sover spänd som en fiolsträng och vaknar med huvudvärk och ont i hela kroppen, lika trött som när jag gick och la mig. Tänk vilken dröm det skulle vara att vakna utvilad. Jag ska snart till tandläkaren, då ska jag ta upp att jag behöver en bettskena, gnisslar ju sönder tänderna när jag sover. Och jag borde verkligen börja träna yoga igen. Ska nog försöka införa det som en daglig rutin. Överlag så jobbar jag mycket med mina tankar och min inställning nu. När jag har ett problem försöker jag analysera, vad det beror på och vad jag kan ändra i mitt beteende för att det ska bli bättre. Det är inte lätt, och lite extra svårt är det ju för mig som aspie att bryta vanor. Men det är det enda som fungerar. Jag har slutat tro på mediciner, särskilt all typ av lugnande och "vid-behovs"-mediciner. I längden tror jag att de gör mer skada än nytta.

Kört två lydnadspass med Isis idag, ett inomhus och ett utomhus. Har upptäckt att det finns små inhägnade bandy- eller hockeyplaner på gårdarna i hela bostadsområdet - perfekta att träna lydnad på :) Det går verkligen framåt, hon är så duktig min lilla busa. Vill så gärna hitta en bra kurs att gå och kunna åka och träna på brukshundsklubben, men det är så svårt när man inte har någon bil. Är man hund- och hästintresserad så är det nästan ett måste. Det är mitt nästa mål, som jag hoppas kunna uppnå i år!

Måste bara visa min säng... Har alltid, enda sedan jag var liten, velat ha en sänghimmel - och nu har jag änligen skaffat en :)

Jag och Isis sitter hemma hos Katten och väntar på att middagen ska bli klar.
Dagen har sett ut som sådan: morgonpromenad, städning av lägenheten, samtal med terapeuten, långpromenad hem till Anna, samt ett litet träningspass i rastgården. Tränade på fotgående samt tävlings-inkallning. Det gick över förväntan, trots alla störningar utomhus. Duktiga Isis. 

Har blivit utmanad av Emily, att skriva sex egendomliga/underliga saker om mig själv. Så det får jag väl göra då :)

1. Jag sover med gosedjur i sängen och kommer aldrig att sluta med det.

2. Jag kunde läsa "riktiga" böcker och skriva, samt räkna upp till mellanstadiets matematik långt innan jag började första klass.

3. Jag var besatt av vampyrer under mina yngre tonår.

4. Jag tror på reinkarnation, andar och spöken.

5. Jag vinner över alla i tequila-race.

6. Jag har betalat 30 000:- för att operera min katt.    

Så nu vet ni det!

Inte lätt att skriva när man har en stoor knähund... ;)

Nej fy fan, trodde att vintern äntligen var över, men nu vräker snön ner. Nu blir jag deprimerad!
Tur att jag har världens bästa söt-gosis att mysa i soffan med. Idag har vi hunnit med en cykeltur runt fälten, senare blir det lite lydnadsträning. Fot och apport är det vi lägger fokus på just nu! Kanske kommer det en film lite senare :)

Har som ni märker inte orkat blogga den senaste tiden, men jag ska försöka komma igång igen nu.
Det har varit lite jobbigt, så det hade nog bara blivit gnäll-inlägg ändå. Har varit sjuk, trött och orolig. Men det är inte direkt något som har hänt, egentligen är allt som vanligt.

Men nu äntligen så börjar man kunna ana lite vår i luften, och jag känner hur livet sakta återvänder. Jag vill ha en förändring, jag är redo för nästa steg. Jag är trött på min negativa inställning till omvärlden. Jag är extremt socialfobisk, och även om jag verkar "våga" lite mer nu än vad jag gjort tidigare, så har min inställning inte förändrats det minsta. Jag är bokstavligt talat livrädd för andra människor. Den här rädslan, vet jag ju nu, kommer från min asperger-diagnos. Eftersom jag sällan vet hur jag ska bete mig i sociala situationer, har jag i rent självförsvar valt att undvika i stället för att riskera att göra fel. Och de gånger jag har gjort fel har effektivt avskräckt mig från att försöka igen.

Men jag anser att alla själva väljer sitt liv och sin situation, och nu är jag trött på denna rädslan. Den gör mig så mycket mer handikappad än vad aspergern gör mig. Jag kan heller inte styra över den diagnosen, men jag kan välja att styra mina tankar. Ett litet experiment: jag känner mig alltid illa bemött och ignorerad av andra - kan det vara så att det är mina förutfattade meningar om att människor är elaka och mitt avvisande kroppsspråk - som får folk att bemöta mig så - och inte deras inneboende ondska? Jag har konstruerat en utmaning åt mig själv. Varenda gång jag känner obehag och vill undvika en social situation, så ska jag uppmärksamma och konfrontera mina känslor, och sen göra tvärtom.

Nu när jag medvetet lägger märke till de här känslorna inser jag hur sjukt ofta de kommer, att jag lever med dem nästan ständigt. T.ex när jag är ute och går och möter en annan människa på trottoaren - direkt kommer obehaget, personen vill mig illa. Men jag kommer på mig själv med dessa tankar och tvingar mig själv att tänka om, till och med möta blicken och le, om jag är på det humöret. Men det viktigaste är att jobba med inställningen. Jag behöver inte söka upp situationer att exponera mig i (aldrig mer!), men jag får inte undvika situationer i vardagen som utlöser det här obehaget. Ett annat exempel; om jag är på väg ut, och hör en granne i trappan får jag panik och smiter snabbt in igen. Nu tänker jag istället varför är jag rädd för mina grannar? och tvingar mig själv att gå ut som planerat. Ett gäng som sitter och skrattar bakom mig på bussen, jag tänker direkt jävla as, de skrattar åt mig men kommer på mig själv och kontrar med nej, varför skulle de göra det?, tvingar mig själv att inte hoppa av, sjunka ihop i sätet och gömma mig. Att inte gå i försvar så fort någon tilltalar mig.

Alltså, detta är sjukt jobbigt. KBT på hög nivå. Men jag vill inte ha det såhär längre. Det finns så mycket jag vill göra, men inte vågar. Men nu samlar jag mod. 

Suck, en sådan period igen. Syftar på sömnlösheten som infunnit sig de senaste dagarna.
Saknar mina små piller mer än någonsin. Det tär och äter på mig. Avundas alla viljesvaga som så lätt kan ge efter för sina begär. För det kan inte jag. Bara en känsla såklart, egentligen är det ju något att vara glad över. 

Ska återgå till min bok, vill bara bli klar med den här jävla Twilight-sagan nu, så jag kan koncentrera mig på vardagliga ting igen. Blir alltid så ohälsosamt besatt av dessa magiska världar som jag önskar att jag levde i.

En annan sak som jag kan bli besatt av är speciella ord. Ibland så fastnar jag för ord som känns trygga och fina, och de blir mina mantran. Just nu tycker jag om trampdyna och nostryffel. Kan upprepa dem hur många gånger som helst.

Visst är det underbart att mötas av solsken när man vaknar? 
Ska avsluta min kaffekopp och sen bege mig till matten. 

Är så glad för mina nya gardiner :)





 

Ganska lugn dag idag... Fixat med lägenheten, satt upp gardiner. Duktiga M som har sytt till mig, tack!
Nu ser här inte så "nyinflyttat" ut längre :) Fast jag behöver mattor och lampor. Och så vill jag så gärna ha upp lite konst på väggarna. Kommer kanske ha råd med en sak den här månaden. Så trist.

Funderar ibland på hur det känns för dem som får allting gratis. Det finns så mycket jag vill göra, som jag helt enkelt inte har pengar till. En egen häst hade varit min högsta önskan, men det är omöjligt och kommer nog att fortsätta vara det under många år till. Om det inte vore för att jag får det betalt av försäkringskassan, så hade jag överhuvudtaget inte kunnat rida, som tillsammans med hundar är mitt största intresse i livet. En egen hund fick jag spara till lääänge. En bil... Vilket annorlunda liv, när inte pengar står i vägen för allt man vill göra. Så vill jag ha det! Är inte alls avundsjuk.. ;P